Lyrestad, Träbåt och skarvning

Vi vaknade till en lika underbar morgon som kvällen innan. På väg till toa´n hittade vi en klump med grodyngel, skulle vara kul och veta hur många av dom som klarar sej och blir vuxna grodor. Överlevnadsprocenten känns inte jättehög.

Det är tydligen inte bara tufft för grodynglena att överleva. Detta liket mötte oss i första slussen för dagen.

 Dagen börjar med 2 st dubbelslussar med en liten bassäng emellan. Jag hamnade på aktern idag, brukar annars hålla till och sköta fören. Så nu måste jag ju även se till att dom sköter sej där framme...

Japp fören är under kontroll!

Som jag nämnt tidigare är det väldigt lugnt att slussa ner. Man får inte lika mycket kontakt med slussvakterna vilket är lite trist för dom har genomgående varit otroligt trevliga och hjälpsamma. Det som är bra är de bilderna man får. Väldigt effekt fullt och det känns som att det går att förmedla nivåerna bättre.

Nedan följer ett litet bildspel på vår väg ner för en dubbelsluss. Vi har även bytt fotograf och det märks verkligen. Jag fotar ju på mitt sätt och då blir alla bilderna väldigt lika, så det kändes jättekul att kolla på dessa som Joel tog. Man kanske ska se till att byta fotograf lite oftare.

Vi hade sällskap av familjen i den lilla träsnipan.

Det finns en hel del gamla träbåtar på kanalen och det är så mysigt att möta dom. Tyvärr glömde vi att sätta vårt flaggspel.

Efterhand som dom förfaller så renoveras slussarna upp. Sen underhålls dom ju regelbundet under åren. Det roliga är att dom printar in årtalen. Som på denna.

Kanalen slingrar sej väldigt vilket ger sådana här mysiga infarter till slussar. Dom kommer verkligen där när man minst anar det eller tänker att här kan det ju inte finnas en sluss.

Sen så kan dom ligga tätt tätt mot hårt trafikerade vägar. Så skulle en billist kasta ut något så landar det ombord. Detta är förövrigt vägen vi från Stockholm åker när vi ska till Bohuslän. Så det var oxå lite av en milstolpe. Samhället heter Lyrestad och där är det 2 st broar ganska tätt efter varandra. Efter vi passerat den första så tyckte vi det var märkligt att den andra inte signalerade att dom på börjat broöppning. När man kommer till en låg bro så lyser det rött. Sen när brovakten sett oss och påbörjat broöppning så är det rödlyse + en blinkade vit lampa. Och till slut grönt ljus för ok att passera. Vi började små skoja om att det kanske var samma slussvakt till båda broarna. Och helt plötsligt så ser vi hur han kommer ut ur hytten och hoppar på cykeln. Så visst var det så.

Det är ju väldigt svårt att hålla helt tätt från vatten. Det lyckas hitta kryphål lite överallt.

Infarten till Sjötorp passerar vi under vägen till Karlsstad (kanske??). När man slussar ner så kan det däremot vara knepigt att veta hur mycket tamp man behöver. Det går ju säkert att läsa på vilken nivåskillnad det är men det gjorde inte vi. Vilket slutade med en skarvning. Som tur var så hände det i aktern där det finns gott om extra tampar så vi slapp ta till flytvästar, jackor och dylikt.

Töreboda, Juno och Hajstorp

Vädret är på topp och vi sitter ute på däck och njuter av omgivningarna. Nästa stopp är Töreboda för in handling av grillkött. Vi planerar att komma till liten hamn utan tillgång till affär eller restaurang, och ligga där över natten.

Det är tur att dom fyller på lite här och var så kanalen inte torkar ut. Vi passerar inte så mycket bebyggelse på denna del av kanalen. Det är väldigt fridfullt och mysiga omgivningar. När kanalen byggdes så planterade man ekar och lönnar längs med kanten för att hålla upp vallarna. Dom har växt upp till gigantiska träd som följer vår väg.

Det är genomgående väldigt grumligt vatten i kanalen och det inbjuder inte till bad. Men det blir spegelblankt när det är lugnt.

 Lagom till lunch så anlände vi till campingen vassviken. Vi bestämde oss för att lägga till och äta i lugn och ro. Vi behövde handla mjölk till eftermiddagskaffet. Det är en supermysig camping där cafét ligger på en spets ut i kanalen. Jag och mamma gick bort till kiosken för att handla mjölk och tidningen. När vi kom in så hamnade vi bakom en grupp scouter som skulle spela minigolf. Alla hade en hundring var och golfen kostade 20:- det tog inte många hundringar innan kiosk ägaren började bli lätt irriterad. Dom tömde ju hennes kassa totalt på växel.

När vi klarat av lunchen så la vi loss för att tuffa vidare. Vi har en livbåt på däck som är märkt med Pukavik, Bouskett´s hemmahamn. När vi passerar några bänkar vid minigolfbanan så hör vi någon ropa på oss.
-Är ni från Pukavik??
-Nej från Olofström!
-Vi kommer från Sölvesborg.
Det var ett gäng blekingebor som cyklade längs kanalen.

På eftermiddagen så började vi skymta en av turbåtarna föröver. Dom kör i ungefär 4 knop och vi andra i 5 så man hinner ikapp dom till slut. Det är 3 st som kör mellan Stockholm - Göteborg där man bor på båten; Juno, Diana och Wilhelm Tham. Det ser jättemysigt ut på dessa båtar påminner mej om gamla amerikanska kryssningsbåtar.

När vi kommit ikapp så såg vi att det var Juno som vi hamnat bakom. Byggd 1874 och har 29 hytter. Hon är idag världens äldsta registrerade fartyg med övernattningsmöjligheter. Med det i åtanke så kändes det nästan som att dom körde lite väl hårt med henne. Det var i en brogenomgång som dom brassade på av bara den och när vi kom efter så gjorde strömmarna från deras proppeller att vi helt tappade styrfart mitt i brogenomfarten. Sen i nästa så insåg vi att hon är nog egentligen lite för djup för kanalen då hon kör fast vid broarna. Likadant blev det när vi kom till Töreboda och hon gick på grund i leran. Inte värre än att hon kunde köra loss för egen motor men det verkar lite märkligt. Eller så kör som både turbåt och muddrare samtidigt.

Vi kom sen till ännu en camping eller om det var en liten stugby. Tyvärr var det lite väl tidigt för att lägga till i kvällshamn, denna bastu stugan såg väldigt inbjudande ut. Och visst ska väl semester vara spontan och avslappnande men vi hade en liten hållhake, vi var tvungna att att vara i Göteborg senast lördag då 3 av besättningen skulle jobba på måndagen.

Sen så hade vi trädet som ångrade sej och inte var riktigt klar med livet än.

I Töreboda så har dom Sveriges minsta linfärja. Så himla söt och jag tror att det kostar 1:- att åka över, känns lagom.

Jag och mamma hoppade av för att leta upp en mataffär medans Joel och pappa väntade in broöppning. Och följde Juno´s äventyr med att ta sej loss från grundet. På väg till ica sprang vi på en loppis med väldigt bra priser. När jag står med näsan inne i en hylla så hör jag någon.

-Jaså ni har hittat hit ni oxå.

Då är det familjen från trä snipan som vi har haft sällskap med genom landet.

Vi är lite besvikna på att vi prickar in fel vecka i Töreboda, veckan efter ska det vara Töreboda festival med bla Kim Larsen.

När vi lämnade Töreboda så råkade vi ut för ett mindre väderomslag. Vi gled in i värsta skyfallet men det drog snabbt över och sen låg kanalen lika blank och fin som vanligt.

Vi hade efter tips från andra och önskemål från kapten bestämt oss för att lägga till vid Hajstorp denna natt. Och det var verkligen rätt beslut, vilken underbar hamn ett måste för alla som går kanalen. Här hade vi utan tvekan den absolut mysigaste kvällen på hela resan. Det fanns inte ett spår av regnet som kom tidigare. När vi kom dit så var det fullt vid den bryggan där el stolparna är. Så vi fick lägga oss rakt över kanalen. Där ligger det en butik som säljer keramik och trähandarbete. av en tillfällighet så frågade vi om ström och han sålde för 50:-/dygn så var det löst. Lite längre fram så låg det en rysk båt på tomgång för att få ström. Dom fick koppla på sej på vår el så slapp vi andas avgaser resten av den kvällen.

                                       
                                         Och medans vi satt och åt så blev vi med skeppskatt...

Han gick ett varv och sen mönstrade han av igen.

Efter maten gick jag och Joel en runda. Vi gick fram till de slussar som väntade oss dagen efter och fick världens underbaraste solnedgång. Vilken vacker vy.

Vi satt där och delade en öl och kände att fasen vad Sverige är fint och det är väldigt gött med semester. Sen såg vi att det kom någon på cykel längs kanalen. Han stannade till och började prata med oss, han var någon slags kanal trubadur som just nu höll på med en sång till Juno och därför följde han henne på cykel. Efter ett tag så började vi försöka avsluta samtalet men han gav sej inte riktigt och det blev mer och mer en envägs kommunikation. Så vi började gå tillbaka till båten med han  i släptåg. Som tur var så bodde vi på varsin sida av kanalen så vi skiljdes där. Och vi kom fram till att det finns en hel del original där ute. Vi gick tillbaka och avslutade kvällen i båten.
Vi har nu varit ute i 5 dygn och det är så mycket intryck och mycket att smälta. Men vi har fantastiskt kul och alla har hittat sina platser och ansvars områden vid sluss och tilläggning.